Ända sen jag var relativt ung har jag haft återkommande perioder då jag tappar fotfästet och faller ner i ett stort svart hål. Det är sällan jag har kunnat koppla det till att det hänt något tråkigt eller att jag mått psykiskt dåligt av någon egentlig anledning. Bara att jag under några dagar mått fruktansvärt dåligt och inte förstått varför. Ett tag tänkte jag att det var PMS. Jag var runt 25 år när en vän märkte hur dåligt jag mådde och påstod att jag nog kände av månen. Jag fnös bara åt det och sa att det säkert var PMS, sen var det min syster som påpekade samma sak, jag funderade lite ock tänkte att det kanske påverkar men inte så där.
Trots att det ändå händer någorlunda regelbundet så är jag själv lika oförstående varje gång. Varje gång är det som att det är första gången det händer tills någon annan (oftast min man) påminner mig om att det var lika dant förrförra gången det var fullmåne. Då minns jag ju....
Så var det nu igen, jag har mått extra dåligt, speciellt psykiskt, sovit dåligt osv. det svarta hålet har jag varit nere i igen, ändå var jag säker på att det berodde på att jag haft extra mycket omkring mig. Tills min man säger igår kväll, -det är ju fullmåne. PLING!!!! jag vet ju att det är så, ändå är jag alltid lika "dum", har ingen aning :-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar